Quarq effektmätare

Då det inte händer speciellt mycket i mitt liv den här tiden på året samtidigt som jag inte har fantasi nog att hitta på egna ämnen att skriva om tänkte jag beta av lite förfrågningar från kommentarerna. Börjar med Quarq.

Quarq är alltså en relativt ny effektmätare på marknaden. Jag tänker inte gå igenom fördelarna med att träna effektbaserat här då det finns väl dokumenterat på andra håll utan enbart ge en liten redovisning av Quarqs system.

Quarq använder sig av så kallad ANT +Sport teknik vilket i enkelhet är ett standardiserat trådlöst kommunikationssystem mellan olika enheter. Det innebär att Quarq effektmätare som sitter i vevpartiet sänder data trådlöst till displayen på styret. Den mesta uppenbara fördelen med detta är att man slipper från alla sladdar osv vilket gör installation och underhåll mycket enkelt samtidigt som det ser rent och snyggt ut. En annan fördel är att man kan välja mellan en rad displayer/dataenheter som stödjer ANT +Sport tekniken vilket innebär stora valmöjligheter för dataredovisning. Själv har jag exempelvis valt att para ihop min Quarq med en Garmin Edge 705 med Gps och en rad andra funktioner.

Har inte hunnit använda systemet överdrivet mycket hitills men så här långt har det fungerat fläckfritt och utan problem. Installationen är mycket enkel och efter montering av vevar och magnet på ramen är det i stort sett bara att köra på då enheterna omedelbart kommunicerar med varandra. Effektredovisningen verkar vara både precis och upprepningsbar och i linje med de +/- 2% precision som anges av tillverkaren.

Enda nackdelen jag kan komma på så här långt är att man blir lite begränsad i val av vevarmar då Quarq inte finns till alla tillgängliga system som exempelvis Shimano. För mig spelar det ingen roll men om man absolut måste köra på en viss typ vevar kan det kanske upplevas som ett problem. Annars kan jag absolut rekommendera Quarq som dessutom ligger bra i pris jämfört med exempelvis SRM samtidigt som funktionen verkar vara likvärdig.

Aerodynamik

Fick en förfrågan om ett inlägg angående aerodynamik och material och då jag inte har så mycket annat för mig just nu gör jag ett försök att bena ut lite fakta.

För att göra vissa delar av det här inlägget lite mer relevant går jag igenom begreppet "yaw angle" först vilket på svenska kanske kan översättas som skenbar vindriktning eller nåt i den stilen. Det är helt enkelt en funktion av hastigheten man håller samt vindriktning och vindstyrka. Desto fortare man kör desto mindre "yaw" exempelvis om vindriktning och styrka är densamma. Ökar exempelvis vindstyrkan istället ökar också yaw. Vill man få en bättre uppfattning om hur det fungerar kan man gå in på http://www.hedcycling.com/technical/yaw-calculator.php och mata in lite värden i deras yaw calculator. Varför det här är viktigt är helt enkelt för att vissa hjul, ramar samt sittställning fungerar bättre i olika yaw vilket har stor betydelse för hur man bör välja sin utrustning.

Om vi börjar med hjul så brukar en stor missuppfattning vara att man måste köra i en viss hastighet för att få någon nytta av aerohjul. Det ligger något i det i en del fall, vilket jag kommer till senare, men samtidigt sparar man in mer tid ju längre man är ute på banan så det finns vits med att föröka hitta bra hjul osv även om man inte är speciellt snabb. Dock försvåras resonemanget av att många hjul inte är designade för att fungera bra i höga yaw upp över 20 grader där en del helt enkelt närmar sig vanliga lågprofilsfälgar igen efter att varit avsevärt bättre mellan exempelvis 7 och 15 grader. Kör man långsamt på banor med låg vindstyrka och lite sidvind kanske man helt enkelt inte har så mycket nytta av en del aerohjul. Dock fungerar diskhjul och treekrade hjul oftast bäst i ett brett spektrum av yaw och även upp mot ganska höga vinklar vilket paradoxalt nog innebär att dessa kan vara det bästa valet även om man inte är supersnabb. Man brukar ju annars höra att man måste köra i typ 50 knyck för att ha nytta av diskhjul men det är något av en missuppfattning som så mycket annat i cykelvärlden.. Sammanfattningsvis är mitt råd att kolla på exempelvis Heds hemsida och beräkna vilken yaw ni förmodligen kommer stöta på mest med hjälp av deras kalkylator. Kolla sedan på diagrammen över vilka yaw olika hjul fungerar bäst och välj efter det. Annat råd är att välja Hed eller Zipp som delar ett patent på fälgens utformning som gör det omöjligt för andra tillverkare att komma i närheten när det gäller aerodynamik.

Sittställning är mer komplicerat då vad som fungerar aerodynamiskt är olika för olika personer beroende på kroppsform osv och kan vara svårt eller omöjligt att upptäcka utan vindtunneltester el liknande. Vissa grundläggande saker som att inte sitta alldeles för upprätt eller brett med armbågar kan man kanske se men för att hitta precis rätt krävs antingen vindtunneltester, fälttester med effektmätare eller liknande. Sen måste man ju sitta hyfsat komfortabelt och kraftfullt också vilket ibland kan innebära en kompromiss. Dock kan man oftast jobba sig till komfort och kraftutveckling, vilket kan ta månader, i de flesta positioner men de allra flesta är helt enkelt inte beredda att lägga ner den tid det tar utan utgår från vad man är van vid.

Till sist lite kort om materialets vikt, vilket om man inte kör tour de france-liknande bergsetapper är ganska irrelevant. Inom triathlon finns det endast ett fåtal banor där vikten har någon avgörande betydelse och även där kör man oftast en del flacka partier själv med näsan i vinden, till skillnad från cykellopp, vilket gör att man får ta aerodynamik i beaktelse. Välj alltså nästan alltid aero framför vikt vilket ytterligare klargörs på analyticcycling.com om man går in och tittar lite på deras beräkningar.

Vet inte om det här gjorde någon klokare iofs men.. Och för er andra som inte är ett dugg intresserade av sånt här beklagar jag nördinlägget. :-)

Vindtunnel

Steve Hed och Dino Edin från Hed cycling var nere i San Diego Low Speed Wind Tunnel i veckan för att göra lite tester på Lance Armstrong, Alberto Contador och Levi Leipheimer inför 2009 och var då snälla nog att slänga in mig några timmar också. För er som inte har så bra koll på vad en vindtunnel används till så mäter den luftmotståndet på olika objekt, i det här fallet cyklar med cyklister på. Poängen är att man med hög precision och under kontrollerade former kan mäta och sen göra förändringar på exempelvis sittställning och utrustning för att minska lufmotståndet och få till en bättre aerodynamik.

Steve är den som har hjälpt Lance från hans första Tour-seger 99 och anses vara den ledande experten inom området så det var givetvis en bra möjlighet för mig att kunna få till lite förbättringar på cykeln. Det var minst sagt intressant att få ta del av en hel dags tester och personligen kommer jag göra en del förändringar i min sittställning som verkar lovande. Sen gäller det givetvis att prova ut det i verkliga förhållanden också men det är en senare fråga..

Slänger in ett par bilder längst ner i inlägget som exempel på hur det kan se ut även om just dessa kanske inte visar på några slutgiltiga förändringar för mig.

För övrigt är jag i Manhattan just nu och det är något kaosartat ute på gatorna här sedan det blev klart att Obama vann valet nyss..

Amerikansk byråkrati

Idag när jag åkte ner med hyrbilen från öknen till San Diego körde jag och letade efter avtagsvägen till mitt hotell när jag kom in på en liten väg kantad av träd på ena sidan och en stor äng på den andra. Helt utan förvarning hoppar då plötsligt en kille i hjälm och overall ut från träden och vinkar in mig till vägkanten. Visade sig vara en motorcykelpolis med laserpistol som hade lyckats kamouflera sig helt perfekt i buskagen då han var helt omöjlig att se från vägen. Precis som i Sverige verkar poliserna hellre stå på ställen där det är lätt att få fast så mycket folk som möjligt snarare än på riskfyllda vägavsnitt där det verkligen behövs..

Hur som helst hade jag kört ett par mph för fort vilket inte är så mycket att säga om då jag inte sett några skyltar, och då hastighetsbegränsningarna här kan vara något ologiska ibland hade jag helt enkelt ingen koll. Polisen som stoppade mig såg ut som en typisk amerikansk trafikpolis med stor vit hjälm och Magnum PI -mustasch. Var beredd på att han skull dra fram sin taser gun så fort jag öppnade käften också precis som i cops på tv, men som tur var visade han sig vara ganska lugn på den fronten. Dock fick jag en smärre chock när jag gav honom körkortet och han påpekade att jag inte hade ett internationellt körkort och han kunde ha bilen bortbogserad och mig intagen på stationen..

Fick sedan en lång föreläsning om hur viktigt det var att körkortsutbildningen där körkortet är utfärdat lever upp till Usas standard, vilket tydligen bevisas genom ytterligare en meningslös papperslapp som man kan få utan ytterligare tester. Fick bita mig i tungan ordentligt för att inte påpeka att han förmodligen inte behövde vara speciellt orolig över att nån skulle komma hit med en sämre körkortsutbildning än den amerikanska, som i stort sett går ut på att vilken 16-åring som helst kan hämta ut sitt körkort ur valfritt cornflakespaket.. Gäller att inte käfta emot i de här lägena dock då det snabbt kan förvärra situationen betänkligt när man handskas med amerikanska auktoriteter.

Till sist släppte han iväg mig helt utan böter eller andra repressalier vilket var schysst och förmodligen betydde att det innebar för mycket byråkrati för honom för att det skulle vara värt att göra något åt situationen. Kollade runt lite på nätet efteråt också och upptäckte då att det faktiskt inte verkar vara ett formellt krav att skaffa sig ett internationellt körkort, som egentligen bara är en översättning, även om det kanske kan vara praktiskt att ha.