Augusta 70.3

Det blev en start trots allt i Augusta 70.3 idag. Jag började känna mig tillräckligt frisk nån gång mellan fredag och lördag för att tävla även om det givetvis inte är idealiskt att köra under de premisserna. Dock brukar jag alltid hellre vilja prova att starta iaf för att se hur det går istället för att leva i ovisshet och undra hur det kunde gått. Iofs brukar det ju inte gå speciellt bra i nio fall av tio under de förutsättningarna men man vet ju aldrig. Den inställningen har gjort att jag kanske startat en del ggr jag inte borde och bidragit till en del dåliga resultat men det är jag ok med.

Startfältet var som vanligt bra på de här tävlingarna och framförallt var det väl Greg Bennet som var det stora namnet. Han har ju hållit på otroligt länge och på senare år dominerat non drafting loppen i usa. Han tillhör de absolut bästa i alla tre grenar så det var väl ingen skräll att han skulle vinna den här tävlingen också. Nåväl, för egen del började det ok med en väldigt lugn och komfortabel simning på 4:e plats och sedan en ok cykel där jag ledde av med nära 6min. Inte på topp där riktigt än och efter de senaste veckornas problem dock. Men som sagt har förbättringarna jag gjort med sittställningen tillåtit mig cykla minst lika fort som tidigare vid en del tillfällen i år men med en sämre fysisk form. Löpningen var tuff och tyvärr, men föga förvånande, klappade jag igenom sista varvet och tappade till en 10:e plats. En del av det är att jag varit krasslig och kände mig klen och en annan är att min löpning lätt faller ihop helt av cyklen så fort minsta lilla sak inte går min väg. Idag var det också extremt varmt och fuktigt vilket inte underlättade. Hur som helst är känslan fortfarande att jag kan droppa rätt mkt tid hyfsat snabbt om jag kan lösa en del detaljer. Sen gäller det ju att kunna göra det också iofs..

Dagens sämsta ide var för övrigt att köra nedcabbat med ett diskhjul i baksätet hem från tävlingen. Det är rätt mkt lyftkraft i ett diskhjul tydligen.. En halvsekund och en hyfsad reflexräddning från att det flög iväg en rejäl bit ut på motorvägen.

Savageman

Aj som fan kan man väl sammanfatta dagens tävling. Kan konstatera att det här kanske inte direkt är eller kommer att bli mitt år. Savageman som jag körde idag är med all säkerhet den tuffaste halv ironman tävlingen där ute med klättringar som är upp till 31% branta på cyklingen och en tuff löpbana. Det finns lite klipp på youtube om man vill se exakt hur jävliga några av backarna är. Hur som helst har formen varit stadigt uppåtgående de senaste veckorna men efter resan hit till usa har jag kännt mig hängig och trött och givetvis blev jag krasslig under natten till tävlingen. Dock har jag alldeles för dåligt samvete för att inte starta eller kliva av när arrangören betalar resa, uppehälle osv så jag körde igenom ändå. Inget som jag är stolt över eller rekommenderar i det läget men ibland är man tvungen.

Det är definitivt fel bana att köra runt febrig på dock och jag hade riktigt jobbigt bitvis. För att saker och ting skulle jävlas ännu mer blev jag givetvis stungen av en geting på tungan också vilket jag fick erfara är relativt smärtsamt. Körde betydligt sämre än när jag vann förra året men vann trots allt idag igen även om duathleten Josh Beck tog in otroligt mkt på slutet. Det var förmodligen inte särskilt vackert men en vinst är ju trots allt en vinst även om det var ett kasst lopp.

Nu bär det av till Georgia där det är tänkt att jag ska köra Augusta 70.3 nästa söndag. Får se hur det blir med start där beroende på om jag blir frisk i rimlig tid eller ej.

Ö till Ö och USA

Sedan senast har jag förutom träning hunnit vara med på Ö till Ö mellan Sandhamn och Utö i Stockholms skärgård. Det är alltså en tävling med ca 10km sim, 38km löp och 17km cykel fördelat över en rad olika delsträckor. Mellan 9 och 11 grader i vattnet och bitvis väldigt svårforcerad terräng borgade för en väldigt tuff tävling givetvis, speciellt för min lagkompis Daniel Hallden som inte hade tränat särskilt mycket. Det blev en lång dag för oss bägge med andra ord men starkt gjort av honom att ta sig igenom iaf. Tror Daniel var den enda i tävlingen bara hade sprungit ett pass över 10km i år..

Härnäst för mig blir det en resa till USA igen för att köra Savageman nästa helg och sedan Augusta 70.3 veckan efter det.