Rev3 olympisk distans

Foto; Herbert Krabel

Ibland kan det vara svårt att förstå sig på hur kroppen fungerar. Osannolikt nog gick det faktiskt bra idag vilket kändes helt otänkbart efter förra helgen och framförallt med veckans förberedelser i åtanke.

Själva loppet är väl inte så mycket att berätta om egentligen. Simningen gick bra fram till en 180 graders vändning där jag orutinerat nog tappade min placering och gruppen. Om jag ska vara ärlig var inte riktigt huvudet med i början av loppet då jag om sanningen ska fram inte var jätteinspirerad efter den senaste tidens problem. Därför tappade jag koncentrationen vilket var oproffsigt. Väl ute på cykeln blev jag otroligt fövånad när det faktiskt kändes riktigt bra för första gången på väldigt länge. Fortfarande lite matt i kroppen höll jag inte ihop det helt på slutet av cykeln men ledde med 1min och 45s till Chris Lieto som av många ansetts vara bäst i triathlon på att cykla de senaste åren. Resten var ytterligare en bra bit efter.

Löpningen är som den är men höll ihop bra i början efter en felnavigering på 30-40s första km. Blev sedan omsprungen och blev 4:a till slut vilket den här gången under de här omständigheterna var uppmuntrande. Riktigt bra startfält där Matt Reed, som tillsammans med Greg Bennet dominerat den här tävlingsformen senaste åren, vann. Jag var inte superlångt efter och det borde gå att förbättra en del saker relativt enkelt. Sen om jag verkligen kan göra det är en annan sak givetvis då saker ibland har en tendens att inte gå som planerat.

Matförgiftning och vila verkar funkat bra den här gången så det kanske jag borde prova fler gånger inför tävlingar.. Skämt åsido kanske träningen jag gjort i år varit rätt trots allt och det som fattats tidigare varit ordentlig vila inför loppen. Inte som den här veckan men en mer rimlig nedtrappning. Jag vet dock inte och nästa lopp kanske jag har problem igen så det är ju möjligt att det här bara var en isolerad händelse. Vi får se.

Knoxville TN

Är nu på plats i countrymusikens hemstat Tennessee och närmare bestämt Knoxville som är värd för söndagens tävling i Rev3 triathlonserien. Det är en serie om 3 deltävlingar varav den första är på olympisk distans utan drafting. Prissummorna är bra både för totalen i serien och de individuella tävlingarna så det är återigen ett av de bättre startfälten för året som är på plats nu på söndag. Bra för sporten med lite konkurrens till WTC:s dominans i triathlonvärlden nu när det ploppar upp lite nya tävlingsorganisationer som erbjuder lite bättre prispengar och villkor för proffsklassen.

Själv har jag kanske inte haft en vecka som gått helt min väg och det är en del som ska gå i lås mellan nu och söndag för att jag ska kunna starta.

Började med en rätt kraftig matförgiftning natten innan jag skulle flyga/åka bil från Kalifornien till Tennessee vilket gjorde den resan ganska intressant.. Nu idag ett par dagar senare har jag dock börjat kunna äta lite igen men måste få i mig lite mer energi under morgondagen för att det ska vara någon idé att tävla.

Sen, när jag skulle ut och prova cykeln i eftermiddags, körde jag i en håla i marken vilket gjorde att en bult som är väldigt specifik till min cykel gick av vilket gör att den blir obrukbar utan en ny. Givetvis finns inte en sådan bult någonstans i en järnhandel el vanlig cykelaffär. Närmaste rimliga återförsäljare till den här produkten som kanske skulle kunna ha reservdelen var 2h enkel väg härifrån med bil, men pga någon typ av religiös läggning hos ägarna har dom inte öppet på lördagar vilket gjorde att det inte var en möjlighet heller. Det finns en liten chans att det kan lösa sig imorgon men det är ett långskott.

Nåväl, jag har gjort vad jag har kunnat och får helt enkelt avvakta morgondagen och se hur det här utvecklar sig..

Wildflower

Tyvärr blev det inget resultat den här gången heller. Min kropp fungerar inget vidare just nu och jag känner mig ganska trött och sliten när jag försöker tävla och pressa mig hårt. Om jag är helt ärlig mot mig själv har jag kännt så de senaste två säsongerna och även om det har funnits vissa stunder där det tillfälligtsvis har fungerat bättre så är det totalt sett en genomgående negativ trend som på något sätt kulminerade iom den här tävlingen.

Även om jag har tränat på kontinuerligt så är det ibland svårt att avgöra hur bra/dåligt det känns då tröttheten blir något av ett normaltillstånd efter ett tag. Speciellt då jag inte har haft tillgång till ett effektmätare på cykeln på ett tag heller vilket gör det lite svårare att utvärdera exakt var man står. Dock blir det väldigt tydligt i en tävlingssituation när jag försöker hålla uppe en jämn hög intensitet vilket jag helt enkelt inte orkar mer än ett par minuter åt gången just nu.

Jag har en tävling kvar här i usa nästa helg innan jag åker hem som jag kommer försöka köra trots allt. Provar att vila i veckan och ser vad det ger för resultat. Förmodligen krävs det betydligt mer än så men samtidigt vet man aldrig hur kroppen fungerar. Går det kasst där också kommer jag dock ta en rejäl period utan träning och börja om från början igen.